Jag fick vykort av pappa idag.
Hoppas du mår bra, jag saknar dig så mycke, det blir bätre snart, pemetion en gång i månan

Hans handstil var så läskigt välbekant och hans stavning är horribel, men bara att läsa vykortet och försöka tyda hans ord fick mig att börja gråta hysteriskt. Jag hade tänkt att slänga kortet om han skulle få för sig att skriva, men jag kan inte. Jag har det som bokmärke i Twilight nu. Det märks hur mycket han saknar oss, och jag får så dåligt samvete när jag tänker på att jag knappt saknar min egen pappa.
Fast jag vet ju att jag har absolut ingenting att så dåligt samvete över, den som ska ha dåligt samvete är pappa.
Jag hörde mormor på julafton "Frida känner sig väl sviken och arg, det är nog därför hon är som hon är"
Jaha, hur är jag då?

Jag är helt instabil, för första gången så märker jag själv att mina tabletter är i fel dos, och jag kan börja gråta av ingenting. Fyfan.