Jag är inte arg längre, bara lite ledsen. Det känns bara så konsigt att det kan ändras (jag höll på skriva ändtarm...) så pass fort, att det faktiskt går så fort och sen är det över. Man kan inte uppskatta något förrän det är över, man fattar inte hur bra man har det och hur lycklig man borde vara förrän allt är borta och det är slut. Med stora bokstäver.
Förstår inte.