Jag är så besviken. Jag vill träffas och säga förlåt för jag har betett mig som världens största idiot, men det är faktiskt du som har sårat mig. När jag väl har chansen så är det försent. Jag vet inte vad jag vill längre. Ibland vill jag spola tillbaka tiden och att allt blir som förut, men ibland så vill jag bara gå vidare, "skjuta undan men aldrig glömma!"
Jag vet inte varför, men jag vill träffas. Det är helt psykskadat, för jag vet att det gör det ännu svårare.
Men jag kan ändå inte säga
att du gjorde mig något ont
för vi lekte med varandra
som vi lärde oss vid barnsben
är man med i leken
får man leken tåla
Jovars, men jag kan inte se det på det sättet. Jag tycker att gå vidare är nåt av det värsta man kan behöva göra. För att gå vidare vill man hitta en ny, men det kan jag inte, för jag är världens mest ocharmiga person.
Vi glömmer aldrig
och vi är för svaga för att motstå